30 september 2010

När man snackar skolfoton...

I måndags var det skolfoto och jag var självklart förberedd till tusen!
För mig är detta en extremt viktigt del av det sociala livet på skolan av någon anledning. Jag brukar säga "finns man inte på skolfotot finns man inte under ett år". Det må låta brutalt men tänk efter, som du är på skolfotot kommer du dömmas under ett helt år så alltså borde du rimligtvis vara osynlig om du inte är med på kortet? En smart lösning om man vill kunna smyga sunt lite hemligt egentligen!

I alla fall. Det som framför allt facinerade mig var ingen verkade vara nöjd med sitt kort? Hur är detta möjligt? Jag älskar inte mig själv i alla lägen men jag vill alltid låtsas att jag gör det - hur tror ni annars att man bygger upp ett självförtroende? Att konstant intala sig själv att man är helt jävla awesome men att ändå tillåta sig själv att ha brister är det smartaste sättet. Just därför gör det mig arg att nästan alla klagar på denna ytterst lilla bild. Hallå? Det är ett skolkort? Ingen blir helt perfekt på ett skolfoto, hur viktigt det än kan kännas.

För guds skull människor, ni får mig att känna mig som en självgpd idiot bara för att jag inte totalratar mig själv!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Du är så rar som lämnar en komentar